Dubbelmoral – motstridiga saker en kan få höra som singel

Om en är singel kan en få höra alla möjliga olika anledningar som förklaring till varför en är det och ”goda råd” som ofta gjort i alla fall mig mer stressad. Många av dessa tankar är väldigt motstridiga och det är inte lätt att följa allt. Här är en lista på en del av det jag fått till mig under livet från vänner och samhället och jag tycker nästan att det blir skrattretande när en radar upp allt. Jag har även tagit upp detta i dikten ”Dubbelmoral” som ni kan se på Youtube.

”Ta inte så hårt på det, gör inte kärleken till en så stor grej.”

”Du har för höga krav.”

”Du är värd det bästa.”

”Ta det lugnt.”

”Du är för stressad, slappna av.”

”Det händer inget om du inte vågar göra något, ‘friskt vågat, hälften vunnet’.”

”Du kanske bara måste kasta dig ut och göra det även om det känns skrämmande.”

”Ge honom tid.”

”Killar gillar att jaga, de vill inte bli jagade.”

”Ta för dig mer.”

”Släpp det, det kommer när du minst anar det.”

”Det kommer när du är redo.”

”Släpp honom.”

”Ge inte upp.”

”Hör av dig oftare.”

”Hör inte av dig så ofta.”

”Två veckors mellanrum är för sällan.”

”Två veckors mellanrum är för ofta.”

”Var tydlig med vad du vill.”

”Du är för krävande.”

”Sätt gränser.”

”Visar du för mycket känslor skrämmer du bort honom.”

”Vänta med att svara.”

”Om du svarar direkt kanske han är kvar vid telefonen/datorn och svarar igen.”

”Satsa på att försöka bli vän med folk.”

”Fokusera på annat.”

”Testa nätdejting.”

”Om du längtar efter att träffa någon sänder du ut signaler som skrämmer bort killar.”

”Tänk på vad du sänder för signaler.”

”Folk blir skrämda av din diagnos.”

”Det är din inställning som är viktig, skyll inte på diagnosen.”

”Om någon är intresserad tänker han inte på din diagnos.”

”Killar tittar inte på dig för att du är söt, det är klart att det beror på rullstolen.”

”Ta det i din takt.”

”Du kan väl ändå pussa honom, det behöver väl inte vara en så stor grej?”

”Det måste hända något för att han inte ska tappa intresset.”

”Ta bara och ligg med någon, det kan bli en så stor grej om en inte gjort det och det kan skrämma bort killar.”

”Du är värd någon som vill ha hela dig.”

”Du är värd någon som vill anstränga sig för din skull.”

”Skit i honom om han inte hör av sig.”

”Han kanske mår dåligt, hör av dig och fråga hur det är med honom.”

”Om någon är intresserad märks det, han kommer visa det.”

”Han kanske inte tror att du är intresserad.”

”Killar tycker om spänning, det är bättre om du inte visar för mycket intresse.”

”Han kanske har uppfattat att du är mer intresserad än som bara vän, det är kanske därför han inte hör av sig.”

”Jag tror att han är intresserad av dig och att han vet att du är intresserad av honom.”

”Han är inte intresserad av dig.”

”Överanalysera inte.”

”Du blir kanske intresserad av fel typ av killar.”

”Du kanske undermedvetet drar till dig otillgängliga killar på grund av en egen rädsla för att gå in i något.”

”Du har bara träffat fel killar.”

”Du ska bli intresserad av exakt de killar du blir intresserad av.”

”Du måste trivas som singel.”

”Du måste vara självständig.”

”Är du för självständig blir killar skrämda och undrar vad du behöver dem för, de känner sig liksom överflödiga.”

”Du måste älska din kropp.”

”Du borde sminka dig.”

”Killar är mer fokuserade på ytan.”

”Tjejer är mer fokuserade på ytan.”

”Det är insidan som räknas.”

”Du ska inte behöva nöja dig.”

”Du skulle kunna få någon mycket snyggare.”

”Om någon är intresserad kommer han inte bry sig om hur din kropp ser ut.”

”Tänk om det är en personlighet en ligger med.”

”Du måste känna dig trygg i din sexualitet.”

”Det är två personer i en relation, ni kommer hjälpas åt med de sexuella bitarna.”

”Var säker på dig själv.”

”VAR DIG SJÄLV!”

 

Annonser

Lexbase stjälper mer än hjälper

 2014 var det en del skriverier i tidningarna angående en hemsida med namnet Lexbase. Jag har tyckt att det varit ganska tyst om sidan ett tag men nu kom det nyligen upp reklam i mitt Facebookflöde. En bild på en kvinna som kramar om en person som jag får anta är en man. Det står ”Samtliga brottmålsdomar direkt –Skydda dig gör en bakgrundskontroll online!” och ”Är killen som du dejtar kapet han utger sig för? Lexbase.se är en webbtjänst som på ett och samma ställe tillgängliggör rättslig information från samtliga svenska domstolar och en rad andra myndigheter. Lexbase.se gör det möjligt att ta reda på om en person… ” Sedan behöver jag trycka på ”LÄS MER” för att kunna se resten av texten som fortsätter ”eller ett företag varit föremål för juridisk prövning.”

 Enligt artikeln ”Lexbase gör mera skada än nytta”, skriven av Ylva Lundin och publicerad den 28 januari 2014 på helahalsingland.se har hemsidan en karttjänst där det går att se alla personer på en viss adress som är dömda för brott. Något som ställt till problem när folk flyttar. I artikeln ”Deras liv förstörs av Lexbase”, skriven av Arne Lapidus och publicerad på http://www.expressen.se den 2 februari 2014 kommer det upp att författaren Sofie Sarenbrandts hemadress fanns med på Lexbase trots att både hon och hennes familj är ostraffade; familjen hade köpt huset ett år tidigare.

 Jag minns att någon av mina vänner vid något tillfälle delade en länk på Facebook kring något liknande, det handlade om en man som hade avtjänat något straff och denna vän uttalade sig negativt om honom. Det gjorde mig väldigt ledsen. Om en människa har begått ett brott ska den på något sätt få ta konsekvenserna av det men jag tycker också att en person ska kunna få gå vidare om den avtjänat sitt straff. En människa måste få en ärlig chans att ändra sig och gå vidare. Det är klart att inte alla ändrar sig, vissa fortsätter med destruktiva beteenden men jag tycker att det känns tråkigt att förutsätta att så kommer vara fallet.

 I tidigare nämnd artikel uttalar sig Billy Nilsson, ordförande för KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället, om Lexbase. ”Om man får reda på en sak om en person som man inte känner, då placerar man genast den personen i ett fack. ‘Han är livsfarlig’, eller ‘Han kommer att stjäla allt jag har hemma’. Men det kanske är en jättebra människa. Någon gång kan registret nog vara bra. Men det kommer att göra mer skada än nytta, säger Billy Nilsson.” Han fortsätter även med “Jag flyttade till ett hus här i Bollnäs med två jättebra grannar som jag berättade vad jag har gjort för. Och för hyresvärden, som gav mig en chans. Men jag vet att för vissa kommer jag alltid att vara den kriminella missbrukaren.”

 Enligt artikeln tycker advokaten Pontus Ljunggren, tidigare delägare i Lexbase, att det är en bra tjänst som ”ligger i linje med det samhälle som vi vill ha i Sverige”. Vilket samhälle? Ett samhälle där vi misstänkliggör varandra utifrån tidigare snedsteg? Ett samhälle där vi blir mer rädda för varandra än vi redan är? Ett samhälle där vi undviker varandra mer än vi redan gör? Först avsitter du ditt straff. Sedan blir du utfryst. Tala om dubbelbestraffning!

 Jag upptäckte i lördags, den 3 december 2017, när jag redan höll på att skriva den här texten, att det samma dag publicerats artikeln ”Regeringen vill stoppa kritiserade sajter” på aftonbladet.se. Det framgår att regeringen vill göra en grundlagsändring så att det i vissa fall inte går att på en webbsida sammanställa information av ”integritetskänslig karaktär”, exempelvis politiska åsikter, religion, hudfärg, sexuell läggning eller som i detta fall, domar i brottsmål. Det är helt enkelt Internets utveckling som gör att det anses krävas ändringar i grundlagarna. Låter klokt att se över och eventuellt ändra lagar om det behövs när förutsättningar ändras.

Assistans – en kostnadsfråga?

 Det har varit mycket prat på sistone om nedskärningar i assistansen på grund av att det anses kosta för mycket. Jag har alltid tyckt att detta är ett konstigt resonemang. När det gäller just assistans pratas det bara om kostnader medan det i andra sammanhang pratas om att olika satsningar ”skapar jobb”. Men det är just vad assistans gör – skapar jobb. Både för de som jobbar som personliga assistenter men även för många assistanstagare som kan komma ut i arbete just för att de har assistans. Sedan tänker jag även på exempelvis det psykiska måendet. Psykisk ohälsa torde öka markant när assistans dras ner och då hamnar kanske personer i depressioner, missbruk, eller självskadebeteenden, saker som kostar samhället rätt mycket pengar.

 Jag har hemtjänst eftersom jag inte uppfyller kriterierna för assistans. Men jag har även Fixartjänst som hjälper mig med vissa saker hemtjänsten inte gör. Dessutom får jag  betald hemleverans av mat från Hemköp och skulle egentligen behöva ledsagning. Hur mycket hade inte samhället sparat på att slå ihop dessa olika former av hjälp till, just det, assistans? Vad kostar det inte att administrera alla olika insatser på olika sätt? Vad kostar det inte att göra utredningar och ta nya beslut för vartenda behov? Jag har dessutom fått höra att en hemtjänsttimme kostar mer än en assistanstimme.

 I artikeln ”LSS en ren besparing” publicerad i SocialPolitik nr 2 2017, skriver Stefan de Vylder att ”Omkring 90 procent av assistansersättning går till löner. En mycket hög andel jämfört med till exempel skolor eller vårdcentraler, där stora kostnader består av lokalhyra och utrustning. Drygt två tredjedelar går direkt tillbaka till den offentliga sektorn i form av inkomstskatter, sociala avgifter och moms på ökad konsumtion. En liten del betalas också in i form av bolagsskatter. Det finns nog ingen annan av den offentliga sektorns utgiftsposter där återflödet av pengar till stat och kommun är lika stort. En inte obetydlig andel av de knappt 16 000 brukarna kan arbeta och betala skatt tack vare sina personliga assistenter. En annan stor pluspost är skatteintäkter från alla de anhöriga vars tid frigörs för lönearbete. Till detta ska läggas besparingar på utgifter för hemtjänst. Eller vårdhem, som både kostar mycket pengar och som inskränker den valfrihet som LSS-reformen syftar till. ”

 Redaktionen på hejaolika.se tar upp olika anledningar till varför fler blir berättigade assistans i artikeln ”Därför är det självklart att assistanskostnaderna ökar”. Det nämns saker som att vården lyckas klara fler för tidigt födda barn, att fler som råkat ut för svåra olyckor överlever och personen som skrivit artikeln tror även att assistansen har lett till att fler människor överlevt längre på grund av förbättrade livsvillkor jämfört med hur personer med omfattande funktionsvariationer levt tidigare och även schablonersättningen har ökat vilket påverkar kostnaderna. Det påpekas också att behoven tidigare inte utretts i lika stor skala och troligtvis undervärderats.

 Det har pratats mycket i media om fusk. Men i artikeln på hejaolika.se sägs även att ”Det viktigaste borde, som minister Åsa Regnér uttryckte det i inslaget iu SVT:s Aktuellt den 14 december, vara att pengarna används till det de är avsedda för. Enligt reportern i samma inslag säger Försäkringskassan att fusket endast utgör 1 promille av utbetald assistansersättning, säger Anna Barsk Holmbom.” Artikeln är visserligen från den 15 december 2015 och jag vet inte vilken siffran är idag men samtidigt vill ofta media blåsa upp och vinkla saker för att dra till sig folk. Det är klart att det förekommer fusk men jag skulle vilja påstå att det gör det i alla branscher och det är fruktansvärt att det några gör ska svartmåla alla. Personer med funktionsvariationer tillhör en av samhällets allra mest utsatta grupper och det är fruktansvärt att inte lägga pengar på dem som behöver det mest.

Maria Mattsson skriver på dagenssamhalle.se i debattartikeln ”Samhället tjänar på att assistansen räddas” från den 9 september 2016 att ”Utvecklingen av välfärden går ofta i takt med samhällets attitydförändringar. Att inte det anses självklart att alla ska ha rätt att ta sig ur sängen, äta, dricka och förflytta sig och få en chans att leva på samma villkor som andra är något som skrämmer mig och borde skrämma dig också. Vilka begränsningar och besparingar på mänskliga rättigheter kommer härnäst?”

 Vi pratar gärna om allas lika värde men behandlar inte varandra så. Det är bara de som har möjlighet att prestera bra som behandlas som bra och värdefulla. Hur mycket vi än försöker påstå något annat.

Civilkurage

 Det är väldigt lyhört där jag bor och mina grannar bråkar ofta. Vid ett tillfälle hörde jag en av dem, det måste ha varit kvinnan, skrika ”Slå inte mig!” Det var väldigt obehagligt och jag valde att ringa polisen.

 Vad gör en om en ser någon på stan som verkar ledsen eller ser ut att inte må bra på något annat sätt? Troligtvis ingenting. Jag minns ett tillfälle när jag grät efter att ha bråkat med min pappa och det var en kvinna som undrade hur det var med mig. Jag blev jätteglad.

 En gång var en kompis arg och mådde dåligt och hade pratat om att ta livet av sig. Jag ringde honom för att höra hur det var med honom.

 Förra vintern mådde jag väldigt dåligt och hade skrivit ett blogginlägg där jag talade om att jag hade en del självmordstankar. EN av mina vänner hörde av sig till mig och skrev att han älskade mig och att jag är värdefull. Jag uppskattade väldigt mycket att han hörde av sig men blev också ledsen och ganska mörkrädd över att inte fler hade gjort det.

Det är så lätt att tänka att det inte är ens ensak. Det är skrämmande när en ser att människor mår dåligt och en vill inte ställa till det. Jag vet inte hur många gånger jag sett folk med skärsår på armarna utan att våga fråga. Men jag tänker att en aldrig kan veta hur allvarligt det är. En kan inte veta om det handlar om liv och död. Men bara det att visa att en bryr sig på något sätt kan ibland vara hela skillnaden och det som avgör vilket det blir. Den som är i situationen kan tycka att det är svårt att våga be om hjälp. En kan heller aldrig veta om en själv skulle kunna hamna i situationen. Vad hade jag då velat att någon annan gjort för mig?

Bra saker en gör som en inte tänker på

 Jag vill ofta göra mycket, gärna klämma in mer på en dag än jag hinner och orkar. När jag inte hunnit eller orkat allt har det ofta känts som ett nederlag. Men när jag mått riktigt dåligt har prioriteringarna tvingats ändras och jag har då fått tänka annorlunda och försöka vara stolt över små saker. Det kan vara skönt att skriva en lista så en faktiskt ser vad en gjort. Den skulle exempelvis kunna se ut så här:

 Jag har gått upp ur sängen.

 Jag kom i säng i tid. Jag kanske inte ens kom i säng i tid, men jag kom i säng.

 Jag har ätit regelbundet och som jag ska. Om jag inte gjort det och exempelvis ätit oregelbundet, onyttigt eller för mycket, jag har åtminstone ätit.

 Jag har klätt på mig – eller unnat mig att låta bli.

 Jag har gått ut eller tillåtit mig att vara hemma om jag brukar gå ut andra dagar.

 Jag har gått till min praktik eller till mitt jobb.

 Jag har andats.

 Jag har gått på toaletten när jag behövt.

 Jag har ringt en vän. Det var bra, för det kändes lättare efteråt och jag kunde enklare koncentrera mig på annat än att älta.

 Jag har skrivit ner mina tankar.

 Men så finns det ju även alla saker som är väldigt positiva just för att en inte gör dem, de sakerna kan vara svårare att se men en sådan lista kan exempelvis se ut så här:

 Jag har lyckats hålla mig ifrån att slå någon.

 Jag har låtit bli att slå sönder allting omkring mig.

 Jag har inte skurit mig själv.

 Jag har inte tagit droger.

 Jag har inte begått något brott.

 Jag har inte tagit livet av mig idag heller.

 Och om någon undrar varför en inte gjort ”det och det” kan en ju ta fram listan och ge till personen. Eller åtminstone ha det i sina egna tankar för att påminna sig när pressen känns för stor ifrån sig själv eller andra.

Rätt och fel

 Under min uppväxt kunde det uppstå bråk hemma som för mig kändes som att de kom ifrån ingenstans. Först började mamma och jag prata om något och sedan kunde jag plötsligt vara mitt inne i ett gräl utan att förstå hur det uppstod och många gånger gick jag därifrån totalt förvirrad.

 Mycket handlade om vem det var som hade rätt och vem det var som hade (eller gjorde) fel. Jag kunde flera gånger höra att mamma pratade med mina syskon om mig och min syster har ofta fått agera domare och talat om vem som hade rätt och vem som hade fel.

 Även mitt vuxna liv har till stor del präglats av tankar på vad som är rätt och vad som är fel och frågor kring ifall jag gör rätt eller fel i olika situationer. Även i samhället handlar mycket om rätt och fel. Vi har vissa skrivna – eller oskrivna – regler kring rätt och fel som vi ofta följer utan att ens fundera kring om de fyller någon vettig funktion.

 Jag har mer och mer insett att det inte handlar så mycket om rätt och fel utan perspektiv. En sak kan vara helt rätt utifrån ett perspektiv i en viss given situation och motsatsen kan vara helt rätt i en annan situation eller för en annan person. Konflikter bör inte handla så mycket om vem som har rätt eller vem som har fel som att förstå varandras perspektiv och hitta ett konstruktivt sätt att förhålla sig till varandra – eller välja att inte behöva förhålla sig till varandra genom att gå skilda vägar. Många gånger kan nog ”rätt eller fel” bytas ut mot frågan om vad som ger det mest konstruktiva resultatet i en given situation.

 Vi lyssnar ofta på allt och alla utanför oss själva för att hitta svar på våra frågor utan att inse att alla bara talar utifrån sin egen tro eller erfarenhet. Det kan naturligtvis vara bra att höra vad andra kan ha att säga för att se om deras tankar kan hjälpa oss men jag tycker att det är viktigt att försöka komma ihåg att vi alla har olika vägar i livet och ingen annan kan veta vad som är rätt eller fel för just mig. Det är alltid lättare att köpa färdiga sanningar än att försöka hitta sin egen. Jag har många gånger lyssnat mer på andra än på mig själv och tagit deras ord för sanning utan att inse att alla har olika kunskaper och erfarenheter.

 Jag kommer antagligen alltid mer eller mindre hamna i konflikter med mig själv och andra kring rätt och fel. Men jag jobbar på mitt förhållande till frågan och medvetenhet kring problem är alltid en början.

Tips till dig som vill dejta någon i rullstol

 Jag märker att folk i allmänhet är osäkra kring hur de ska bemöta mig med tanke på att jag har en normbrytande funktionsvariation som gör att jag brukar använda rullstol. Här är lite tankar jag själv har kring dejtande och tips till er gående som är intresserade av någon i rullstol.

 Att vara i samma höjd när det går är alltid populärt. Jag älskar när en person böjer sig ner när den pratar med mig. Sååå nice. Finns det möjlighet får du också gärna sätta dig ner när du pratar med mig. Att sitta på huk är också väldigt trevligt. Det är skönt för mig att för en gångs skull faktiskt titta ner på dig istället för att jämt titta upp.

 Jag har en kompis som hade en kille i rullstol. Hon brukade ställa sig på knäna när hon skulle krama honom. Jag tycker att det var väldigt fint. Och när du ändå håller på kan du ju passa på att fria också! 😉

 Jag kan dansa (personligen tycker jag också att det är väldigt roligt även om naturligtvis inte alla gör det). Bugg är skoj men du måste vara stadig på armen då jag behöver använda dig för att kunna skjuta ifrån eftersom jag håller i båda dina händer och alltså inte kan rulla med dem.

 Fråga om jag behöver hjälp och acceptera mitt svar. Anta inte att jag kan/inte kan en viss sak och ibland blir du nog förvånad, själv älskar jag till exempel skidåkning. Det kommer antagligen komma situationer då jag behöver hjälp, exempelvis med att bära fikat om vi ska gå på café. Börja inte putta mig utan att fråga innan såvida du inte känner mig väldigt väl och vet om jag brukar vilja ha hjälp i vissa situationer. Att plötsligt börja putta på någon är som att plötsligt börja dra i någon och det tycker nog inte så många om.

 Vissa vill nog sitta kvar i sin rullstol men själv föredrar jag ofta att flytta över till en vanlig stol. Fråga gärna innan du börjar ta bort stolar.

 Personligen kan jag gå lite men föredrar generellt att besöka ställen som är helt tillgängliga. Det blir enklast och så gillar jag att belöna de ställen som satsar på tillgänglighet men visst förekommer det att jag går till ställen som inte är helt tillgängliga men fråga den personen du är med vad som funkar för den.

 Hur bor du? Är det trappor? Finns det hiss? Om inte, kan personen gå alls och i så fall, orkar den? Kan och orkar du bära den eller hjälpa den upp i rullstolen på något sätt? Skulle personen känna sig bekväm med det? Om det inte finns hiss och personen inte kan gå kan det hända att ni bara kan vara hos personen i rullstol men då får ni prata om det.

 Har personen assistent? Ledsagare? Boendestöd? Hemtjänst? I så fall, hur mycket/när? Diskutera hur ni ska kunna vara ensamma och om personen kan behöva hjälp i intima situationer. Jag vet att vissa löser egen tid genom att den gående jobbar som assistent hos personen i stol men det är olika vad personer vill. Skulle det vara en positiv lösning eller göra så att er relation blir mer brukare – assistent?

 Ibland kan det finnas fördelar med att använda rullstol. Jag får ibland ta med mig en gående gratis på vissa konserter men då vill jag att vi betalar hälften var av min biljett. Samma sak gäller Liseberg, jag får ta med mig en ”ledsagare” utan extra kostnad.

 Släpp tanken kring ifall jag kan ha sex eller inte. Fråga istället om jag vill och hur i så fall. Personer med fysiska funktionsvariationer har kroppar som brukar både fungera och se annorlunda ut än de flesta andras. Det skulle kunna påverka sexlivet på olika sätt men våra kroppar är unika och olika människor kan ha helt olika sätt som funkar när det gäller att vara nära andra.

 Ibland tröttnar jag på att bråka själv för mina behov av tillgänglighet och upplever det som att jag ställer till det. Då kan det vara skönt med någon som står upp för mig och min rätt – både bokstavligt och bildligt. Personligen har jag inte fått det stödet under min uppväxt och flera andra personer har inte heller tyckt att det varit viktigt att jag skulle kunna delta i olika aktiviteter så det skulle betyda mycket för mig om du såg det som en självklarhet att jag ska kunna vara med.

 Var beredd på att folk runtomkring kan komma att ha fördomar eller åsikter som inte alltid är positiva. Jag har en väninna som använder permobil. När hon skulle gifta sig med sin man som har en fullt fungerande kropp fick hon höra mycket negativt från andra. Det var saker som att han skulle vara otrogen eller lämna henne men de är fortfarande tillsammans efter 13 år ihop.

 Viktigast av allt – är det något du funderar på eller känner dig osäker kring, ta upp det med mig.

 Nej, jag kan inte göra allt precis som alla andra. Det finns saker som vi inte kommer kunna hitta på tillsammans, så är det för alla gällande olika saker, men det dyker kanske upp extra tydligt i dina tankar eftersom en del av mina begränsningar syns väldigt mycket. Men å andra sidan skulle jag kanske kunna tillföra annat som du inte fått tidigare och du skulle få uppleva nya saker och se världen ur ett annat perspektiv. Och vem vet, det kanske skulle kunna bli ett spännande äventyr!

#Metoo

 Det har pågått en kampanj på sociala medier nu det sista som får mig att tänka och känna flera olika saker samtidigt. Under hashtagen #metoo uppmanas personer, främst kvinnor, att visa att de blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Kampanjen startades från början för tio år sedan av Tarana Burke men har nu spridits av Alyssa Milano som uppmanade sina följare på Twitter att dela med sig av sina upplevelser. I mitt Facebookflöde har det dykt upp vänner som delat texter som ”Me too. Om alla personer som har varit med om sexuella trakasserier eller övergrepp skrev ”Me too” som en status, kan vi ge människor en känsla av problemets omfattning. Vänligen kopiera / klistra in vid behov.”

 Jag också. Det har hänt mig med. Säkert fler gånger än jag minns eller varit medveten om och gränsen för vad som är okej och inte okej kan ibland vara hårfin. På lågstadiet var det två killar som drog upp min kjol. Sedan dröjde det tills gymnasiet innan jag började använda kjol igen. När jag spelat fiol på stan har det hänt att män tagit tag i min hand och pussat den, jag har fått frågan om jag kan ha sex, vissa som jag uppenbart inte velat prata med har inte velat ge sig iväg, jag har blivit rörd/kramad utan att jag velat, mina bröst har stirrats på. En man frågade om jag var singel och ville gifta sig med mig. När jag sade nej frågade han ”Vill du inte ha lite banan?” Jag har blivit pussad på munnen mot min vilja på en fest. Han hade pussat mig i ansiktet först och det hade varit okej men när han plötsligt pussade mig på munnen kändes det jättejobbigt för mig även om det kanske inte hade varit en så stor grej för många andra. En kille uttryckte att han hade lust att skita i att jag inte ville vara fysisk med honom. En annan som fått mitt nummer ringde från okänt nummer, viskade och försökte låtsas vara någon annan. Väldigt obehagligt. Förra året blev jag väldigt förälskad i en man som var i ett förhållande. Han fortsatte flirta med mig trots att jag uttryckt att situationen fick mig att må väldigt dåligt och att jag fått en del tankar om att inte vilja leva. Jag har läst statusar på Facebook om vad andra varit med om, saker som känts mycket värre i mina ögon än det som hänt mig. Men det som inte känns okej är inte okej oavsett hur ”stort” eller ”litet” det än är, ens egen känsla är det viktiga.

 Men jag vill också belysa att det inte bara är tjejer som utsätts och killar som utsätter. Det är inte så enkelt som en kvinno- eller ens en mansfråga, det är en samhällsfråga. ”Du vet ju hur män är”. Jag har flera gånger fått höra detta av tjejkompisar. Och varje gång vill jag säga nej. Även om det finns vissa generella tendenser vill jag inte utgå ifrån att alla är likadana – för alla ÄR inte likadana. Liksom att alla tjejer/non-binary/transpersoner inte är likadana. När jag gick i sexan fick jag mitt första behåliknande klädesplagg. I den vevan var det en tjej i åttan som jag aldrig pratat med vare sig innan eller efter som helt plötsligt kläckte ur sig ”Har du lösbröst?” Och jag har säkert gjort eller sagt saker som fått killar att känna sig olustiga. Det är så lätt att tänka att ”Jag är tjej och därmed i underläge så det är inte så farligt” eller ”Han är kille så han kan ta det”. Vi kvinnor måste fundera på om vårt beteende hade varit accepterat om könsförhållandet varit tvärtom. Jag vill inte förringa eller förneka det kvinnor utsätts för av män. Visst måste vi prata om hur män beter sig mot kvinnor. Men vi måste också ALLA ta ansvar och lära oss att vara mer försiktiga.

Ortoser/skenor

DSC_0061

På grund av att jag föddes med diagnosen ryggmärgsbråck är skelettet och musklerna i benen svaga. Jag har något som kallas skenor eller ortoser (jag vet inte om det är olika eller samma sak) på benen för att kunna gå. Det föreligger en del missuppfattningar/fördomar när det gäller mina skenor och jag skulle vilja berätta hur det faktiskt är att ha dem. Vi börjar med lite fakta.

 Höjd: Ca 72 cm.

 Material: Kolfiber, armeringsjärn och skinn.

 Vikt: Ca 1 1/2 kg var.

 Leder: Vid knäna.

 Knäppningar: 4 stycken med kardborre, en vid låren, en strax under knäskålarna, en mitt på smalbenen och en vid foten.

 Lederna vid knäna ska egentligen omges av skinn men det går ganska snabbt sönder och eftersom jag inte orkar krångla med att sätta dit nya hela tiden får jag lätt små sår vid knäna. Metallederna gör även hål i tyg, detta är orsaken till att jag numera bara bär långkjol. Under min uppväxt brukade jag ha byxor men de gick sönder hela tiden och satt inte snyggt. Det är tråkigt för jag skulle gärna vilja kunna ha byxor. Det är väldigt svårt att hitta bra långkjolar men även skor som funkar. Jag vill ha kängor som går upp en bit och de som jag kan beställa på Ortopedtekniska är rätt fula och bland skor i vanliga affärer är det kanske runt 2-3 % som skulle funka på sin höjd. Skorna måste dessutom vara av skinn för att kunna lästas ut. Jag använder även långa strumpor för det är skönare än korta.

 Jag måste ha på mig skor inomhus för att kunna gå och tänker inte alltid på att folk inte brukar ha på sig skor inomhus. När jag kommer bort till andra glömmer jag oftast att säga till om ingen säger något och när folk kommer hem till mig känns det jättekonstigt när de börjar ta av sig skorna. Jag har skor som jag använder både ute och inne inomhus och rullstolen som jag också kör med en del ute så för mig är det naturligt.

 Folk tror ofta att det är obekvämt att ha på skenorna och att det skulle vara skönare att vara utan dem men jag känner tvärtom. Det är väldigt skönt och bekvämt när jag fått på mig dem, då känner jag mig liksom stabil. Utan kan jag bara stå några sekunder, benen blir väldigt skakiga och det känns nog ungefär som om en gjort en extrem kraftansträngning, exempelvis sprungit maraton och sedan bara vill segna ner. Benen bär mig helt enkelt inte.

 Jag har hela livet skämts mer eller mindre för mina skenor och velat gömma dem, det har blivit mindre och mindre men en del av känslorna finns fortfarande kvar. Det är väldigt tråkigt att det ska behöva vara så eftersom de hjälper mig väldigt mycket. Egentligen borde en tänka ”Vad coolt att det går att fixa sådana saker så att en kan gå!”

 Men nu till det mest intressanta. Nej, jag har inte på mig dem när jag sover, även om vissa kanske behöver det, när jag var liten hade jag dem på natten. Och jag skulle inte heller ha på mig dem vid andra ”aktiviteter” i sängen. 😉

Saker som går att göra om du/ni inte kan få egna barn

 Jag har ända sedan jag var liten vetat att jag antagligen inte skulle vilja ha barn, men om jag hade velat det hade jag velat adoptera – om det ens hade varit möjligt för mig, vilket jag inte vet. Även om jag inser att många vill bli föräldrar har jag personligen alltså alltid haft svårt att förstå varför människor tycker att det är så viktigt att ha egna biologiska barn. Blod är inte tjockare än ”vatten” – det är kärleken och den faktiska önskan att bli förälder och att hjälpa en individ att bli en kärleksfull, ansvarstagande vuxen som är det viktiga.

 Det är viktigt att känna att en får ta sig tid att sörja och bearbeta det som gör ont. Jag vill inte förringa den smärta många känner av att inte kunna bli föräldrar, däremot hjälpa människor att inse att det finns andra sätt att se på saken och öppna upp för alternativa lösningar. Det finns lite olika saker det går att hitta på om du/ni inte kan få egna barn. Det finns säkert fler saker jag inte kommit att tänka på, men här är en lista på lite idéer:

 Bli jour- eller familjehem.

 Adoptera.

 Bli fadder.

 Ta hand om ett djur från ett hem.

 Jobba i skola/förskola/fritids.

 Bli personlig assistent.

 Sitta barnvakt.

 Bli kontaktperson.

 Bli ledsagare.

 Bli scoutledare/ledare för någon grupp av något slag. Bra om du har specialkompetens, kan du exempelvis dans kan du leda dansgrupper för barn.

 Bli clown.

 Bli lägerledare.

 Jobba på boende.

 Är du singel kan du dejta ensamstående föräldrar.

 Det finns så många barn (och även djur) i världen som behöver kärlek på olika sätt – jag önskar att vi kunde hjälpas åt att ta hand om dem.