Det dolda kvinnoföraktet

Jag insåg nyligen att jag hela livet haft ett kvinnoförakt. Ironiskt med tanke på att jag själv är kvinna.

Samhället värderar typiskt ”kvinnliga” saker som negativa och jag har påverkats starkt av detta under hela livet utan att inse det. Kvinnor som gör karriär och blir chefer hyllas. Vi säger till tjejer att de måste lära sig att ta plats för att inte bli överkörda av killar utan att lära killar att ge plats. Samtidigt får du inte bli för maskulin men inte heller för feminin. När jag gick på gymnasiet var det en tjej som berättade att hon väldigt gärna blivit hemmafru men det ser samhället som fel.

Och så har vi hur män visar kvinnoförakt. Vi har uttryck som ”Är du man eller mus?” som betyder att det finns något som är en ”riktig” man (och alltså att det finns något som inte är det). Det underförstådda är att bara vissa typer av könsuttryck är okej. En kille är löjlig om han klär sig i något typiskt ”kvinnligt”, exempelvis kjol, men om en kvinna klär sig i kostym är hon cool. Många män kan inte vara ”sämre” än en tjej, detta visade sig exempelvis i en artikel i Metro för några år sedan, om en kvinna under förhållandet började tjäna mer än mannen fick han oftare potensproblem. Jag håller på med musik, en mansdominerad bransch. Killar ska vara coola hårdrockare på scenen och tjejer ska vara publik men tjejer som själva håller på blir ofta undanskuffade och möts av attityden att de inte kan. Män kan vilja ha oss och samtidigt förakta ”kvinnliga” värden: att vilja ha sex inom en relation, att gilla gulliga saker.

För mig har mitt kvinnoförakt visat sig genom att jag aldrig känt att jag varit bra som jag är. Jag älskar romantiska filmer men aldrig gillat den sidan hos mig själv för att det är ”typiskt tjejigt” och därmed ”löjligt”. Det är rätt underligt att t ex krigsfilmer ofta rankas högt och ses som coolt, krig som är något av det mest fruktansvärda som finns. Jag har ofta känt att jag ”borde” se filmer i stil med ”A Clockwork Orange” och läsa böcker som ”1984” och ”Flugornas herre” för att de är ”klassiker” och ses som ”kulturella” istället för ”Dagboken” som får mig att må mycket bättre. Jag har avskytt rosa för att jag sett det som svagt. Jag har under flera år inte sminkat mig, jag trivs visserligen bra utan smink, men det har mycket berott på att jag inte gillat utseendefixering och att tjejer ska sminka sig för att duga. Samtidigt har jag tyvärr på sätt och vis föraktat tjejer med smink och utmanande kläder. Jag har mer och mer börjat klä mig i skjorta och slips, i många år använt ”herrhatt”, jag har en ”herrklocka” och ibland har jag tyckt att jag borde sluta med mina ”kvinnliga” kläder med spetsar. Jag gillar verkligen att klä mig i skjorta och slips men jag insåg att jag även tycker om att klä mig ”kvinnligt” ibland, så varför inte göra det? Ska ”feminism” (jag föredrar att säga equalism eller jämställdhet) handla om att vi kvinnor ska bli de nya männen för att vi föraktar allt som har med kvinnor att göra?

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s