Vad jag älskar med män

Läste blogginlägget ”Vad jag hatar när jag hatar män.” av Cafesinner. Det handlar om, ja, nästan allt hon hatar med män och hon skriver ”Vänligen notera att detta inlägg handlar om manshat, inte feminism.” Hon radar upp flera saker hon hatar som exempelvis ”att män frågar mig hur lesbisk jag är”, ”att män skämtar om våldtäkt”, ”alla män som säljer kvinnor och flickor” o s v och avslutar med ”Jag hatar att den här listan aldrig kommer bli färdig”. Jag förstår henne.

Jag har alltid vetat att när jag ska bli tillsammans med någon vill jag bli det med en kille men det var en period när jag uppriktigt undrade hur jag någonsin skulle kunna älska någon. De tog så mycket plats på min bekostnad. Jag har alltid varit rädd för att bli ihop med någon av oro för våldtäkt, otrohet, maktspel, att känna mig underlägsen och bli lämnad. Jag har aldrig haft någon kille, dock flera killkompisar och de har varit: olika. Någon stöddig, någon blyg. En av dem är en av de mest ödmjuka, känsligaste och klokaste personer jag känner. Vad älskar jag med män?

Män som erkänner när de felat och tar ansvar för följderna. Män som är trogna, behandlar sin partner med kärlek och respekt och inte bara kan ta ett nej utan frågar efter ett ja. Män som älskar någon för vem personen är och inte bara för ytan. Män som lyfter fram både kvinnor och män och ger andra plats att tala. Män som kan diskutera saker, vara osäkra och ifrågasätta hur saker kan vara.

Det är lätt att minnas alla dåliga erfarenheter av män och allt som går fel istället för det som går bra. I januari började jag för första gången dejta någon (nu dejtar vi inte längre på grund av brist på romantiska känslor). Han var inte perfekt men sade förlåt när han sårade mig. Den som visat mest intresse innan hade ett öppet förhållande och ville vara kk. Det ville inte jag men ville ändå lära känna honom men han ville inte umgås utan att ”mysa”. En gång fick han lust att skita i att jag sade nej, en annan sade han att han lika gärna kunnat ljuga och säga att han var singel för att få mig i säng, jag skulle vara glad för att han inte gjort det. På första träffen med killen jag dejtade satt vi mitt emot varandra på en pub. Vid ett tillfälle satte han sig bredvid mig för att titta i spegeln på väggen. Jag blev rädd och bad honom sätta sig mitt emot igen vilket han gjorde. När jag sade att jag var obekväm med att vara så nära någon jag knappt kände sade han ”Vi kan ta det i din takt”. Det kändes konstigt men borde vara självklart.

Jag vill inte förringa konsekvenserna av de negativa handlingar många män utför. Det är sådant som skadar tilliten. Dessa saker måste självklart ifrågasättas. Det jag däremot vill göra är att lyfta fram alla underbara, mysiga, kloka, omtänksamma män som ger en hopp om ”mänskligheten”, det görs för lite. Jag har länge fokuserat på problemen med olika saker men det är dags att fokusera på lösningen. Det finns bra män, det behövs bara fler bra förebilder. För som Sigfrid Siwertz sade, ”Man kämpar inte ihjäl en skugga. Man dödar den med ett ljus.”

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s