Alla vill ha det men ingen vill betala

Handen på hjärtat – har du någonsin laddat ner en film utan att betala? En tv-serie? Musik? Troligtvis. Men om du inte har det, är det av något särskilt skäl eller har du bara inte gjort det?

I dagens samhälle är vi vana vid att få tillgång till allting via internet – information, musikvideos, sociala kontakter med mera. Nätet bidrar med väldigt mycket som är bra.

Jag kan erkänna att jag inte är särskilt insatt i alla argument för och emot fildelning men det är några saker jag har funderat lite på.

Jag använder mig själv av olika kreativa uttryck – jag fotar, skriver dikter, spelar gitarr och fiol, bloggar och skriver musik. Bland annat skriver jag till och från på en musikal. Jag har funderat en del på det där med upphovsrätt – eller snarare – vad du får (eller inte får) ekonomiskt för det du gör.

Det är även intressant hur vi värderar olika typer av konstformer olika. Jag spelar ofta som gatumusikant, har många gånger fått höra att folk gillar det och tycker att jag är bra men jag har också fått frågan varför jag spelar och även fått höra att jag sitter och tigger. Samtidigt betalar människor massor för att gå på konserter. Jag förstår inte heller varför vi inte vill betala för musik och film medan jag aldrig hört talas om att folk tyckt att författare inte ska få lön.

Jag läste artikeln ”Pearls Before Breakfast: Can one of the nation’s great musicians cut through the fog of a D.C. rush hour? Let’s find out.” av Gene Weingarten från den 8 april 2007 i Washington Post om ett experiment där Joshua Bell, en av världens främsta konsertviolinister tillsammans med sin Stradivarius från 1713 fick agera gatumusikant på tunnelbanestationen L’Enfant Plaza i Washington för att se om människor kunde uppskatta musiken. Under de 45 minuter Bell spelade stannade sju personer, i alla fall för en minut, medan 1070 personer skyndade förbi och många av dem vände inte ens på huvudet. 27 personer gav pengar av en total summa på 32 dollar. Bell hade tre dagar tidigare fyllt Bostons Symphony Hall där många av platserna går för 100 dollar styck. Även om det inte var de vanligaste örhängena han spelade var det inte dålig musik, han började med Bachs Chaconne från Partita no 2 i D moll – ett stycke som inte bara lovordats av både Bell själv och Yehudi Menhuin, på sin tid en av världens främsta violinister, utan som även rankas som ett av de svåraste violinstyckena som finns. Skulle någon vilja påstå att Joshua Bell inte spelar tillräckligt bra? Knappast. Att han stod och tiggde? Det behöver han inte. Han var bara på ”fel” ställe. Men oavsett var han spelar ligger det lika mycket övning bakom. Även de som håller på med det de brinner för behöver pengar till mat, kläder och hyra. De har ofta inte BARA en högskoleutbildning utan ett helt livs erfarenhet som borde uppskattas.

Det finns en underlig uppfattning i samhället som säger att ju tråkigare ett arbete är desto mer lön ska du ha för det och det du brinner för ska du vilja göra utan att få något alls. Men vore inte det bästa om alla kunde försörja sig på det de brann för? Det vi brinner för gör vi dessutom bättre än det vi inte brinner för, så varför inte få betalt för det?

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s