Kött och kofisar, eller ”Pakorum, pakorum, pakorum”

Såg häromdagen att en vän som är vegan delat en artikel på Facebook. ”Enkla lösningen för klimatet – som ingen vill prata om”. Artikeln, som är skriven av Anna H Svensson och publicerad den 17 november 2016 på SVT nyheter, tar upp några aspekter av hur köttkonsumtion påverkar miljön. Enligt artikeln står jord- och skogsbruk för en fjärdedel av de totala växthusgasutsläppen och en stor del av detta handlar om matproduktion. Att äta mindre kött och mejeriprodukter ses enligt artikeln av många som absolut nödvändigt för att minska utsläppen. Vetenskapen är väldigt enig gällande frågans relevans. På Greenpeaces hemsida står det att ”Djuruppfödning – främst industriell köttproduktion – står för mer än alla utsläpp från motorfordon tillsammans”. Enligt tidigare nämnd artikel har köttskatt diskuterats men detta är en känslig fråga eftersom politiker är rädda att förlora röster.

Jag är själv nästan vegan. Det har varit en process som pågått över sex år och det finns flera anledningar till att jag gått mot en växtbaserad kost. I början kändes miljöskäl viktigast, efter hand tillkom även hälsoskäl och att jag fått upp ögonen mer för hur fruktansvärda förhållanden många djur lever under. För några år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle bli vegan men när jag läst artiklar i Metro förra sommaren om hur mycket djurindustrin påverkar miljön tog jag beslutet att bli det.

Jag har ofta innan hört att det är energikrävande att framställa kött och om en tänker på det är det enkelt att förstå. Föder du upp en ko behöver den äta. Växterna kon äter måste i stor utsträckning odlas. Kor äter inte bara gräs utan till stor del foder, foder som ofta innehåller soja. Odlingen kräver utrymme och vatten. Kon behöver också vatten. Alltså är det många gånger mer energieffektivt om du själv äter den här sojan direkt. Men allt foder verkar dock inte innehålla soja. På KRAV:s hemsida står det att allt foder ska vara ekologiskt och att ”Ekologiska köttraskalvar diar den första tiden, men har också alltid tillgång till gräs och klöver, så kallat grovfoder. Grovfodret kan vara torkat till hö, ensilage som är konserverat gräs och klöver eller helt enkelt gräs, klöver och örter som djuren betar när den går ute.” Vidare står det att ”Dikalv kallas kött från ekologiska kalvar som både fått dia fritt och har ätit grovfoder. De slaktas vid tre till fyra månaders ålder. Gödtjur kallas tjurar som huvudsakligen föds upp på koncentrerat kraftfoder (spannmål, soja mm) för att växa fortare. Dessa finns inte i ekologisk produktion.”

Enligt Naturskyddsföreningens hemsida äter djur hos svenska ekobönder mest foder från den egna gården. Det är bra, för när soja odlas huggs regnskog ned för odlingen. Svenska ekologiska djur kan dock ibland få ekologisk soja men det står inte hur denna soja odlas.

Min väns Facebookinlägg fick många kommentarer, tyvärr en del ironiserande och jag kommer inte ta upp alla. Någon tyckte att problemet inte finns i Sverige och att vi inte kan rädda världen. Men vi är alla bara individer och antingen kan en skylla på andra eller så kan en ta ansvar för sina handlingar. Som min vän uttryckte det så fint ”’Det är inte vi som är problemet’, citat hela världen”. Efterfrågan påverkar utbud och lagar.

Det diskuterades även att förbjuda import och bara äta svenskt ekologiskt kött men då skulle, som min vän påpekade, människor ändå behöva minska sin köttkonsumtion. Min vän menade även att om vi skulle äta lika mycket kött som idag men bara ekologiskt skulle vi behöva två till tre jordklot till.

Någon trodde att det var hur köttet framställs som är problemet, inte själva köttet. Men en sak som inte diskuterades så mycket på Facebook och inte alls i den delade artikeln är metan, en växthusgas som är många gånger starkare än koldioxid. Enligt Wikipedia kommer 17% av metanutsläppen från djurs matsmältning och enligt artikeln ”Metangas starkare än beräknat”, av Malin Olofsson, publicerad den 30 oktober 2009 på Vetenskapsradion tycks gasen vara 30 till 35 gånger starkare än koldioxid, en siffra som annars brukar uppges vara mellan 20 och 25.

I artikeln ”Kor inte de största metanbovarna” skriven av Maria Gunther Axelsson och publicerad på Forskning & Framstegs hemsida den 5 april 2013 ges en lite annan bild, att det är kol, olja och naturgas som påverkar klimatet mest men att jordbruket släpper ut nästan lika mycket. Lena Höglund-Isaksson, klimatforskare, oroar sig för att metanet ska användas som ursäkt för att slippa göra något åt koldioxiden. Hur det än är med den saken är det klart att metangas från djurindustrin är ett stort problem. En måste inte bli vegan direkt men att äta mindre kött och mer ekologiskt är åtminstone ett steg i rätt riktning. Men mindre kött får det nog bli.

Det finns mycket att säga om detta, mer än jag kan och orkar ta upp men det är tråkigt att så många människor blundar för det så många forskare är eniga om, att djurindustrin tar hårt på klimatet. Det är lättare att skylla på alla andra och storindustrier istället för att ta ansvar för vad en själv gör i vardagen.

PS. Om någon funderar kring titeln på blogginlägget är det ett minne från lågstadiet av något en skolkamrat ville att en skulle säga fort flera gånger efter varandra. Tyckte det passade. DS.

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s