Julklappar

Idag är det den andra advent och julruschen är i full gång. Jag tycker att ämnet julklappar, och presenter i allmänhet, är svårt. Å ena sidan kan det vara kul att pyssla med att slå in presenter, de kan vara fina under granen och det kan vara spännande att öppna, förväntan som uppstår innan en öppnat dem. Å andra sidan är det några saker jag tycker är jobbiga med dem.

Jag kan uppleva det som stressande att känna att jag måste ge. Att ge sig ut och leta bara för att det ska vara så, till personer som jag kanske inte ens har lust att ge till. Men å andra sidan kan det kännas jobbigt när jag upplever att jag inte får ge något. Det är ofta kopplat till vissa personer som det liksom inte känns passande att ge till, kanske personer jag tycker mycket om men inte känner så bra och jag kan då ibland bli rädd att sända ”fel” signaler. Jag tycker att det är roligast när jag hittar något som jag vill ge någon för att jag verkligen känner för det. Vissa personer känner jag oftare för att ge till för att jag ser något som påminner specifikt om dem, det kan vara kompisar med något speciellt intresse.

Det kan även vara jobbigt när jag får saker jag inte önskat mig. Det behöver inte vara något problem men jag tror att det som blir ett problem är när jag känner att den som ger mig något inte riktigt sett mig, vem jag är och vad jag mår bra av. Det har hänt flera gånger under min uppväxt så det är väl därför det kan bli jobbigt. Det var inte kul när jag var runt fjorton, femton att få grytlappar och kastruller. Mamma sparade massor av saker under min och mina syskons uppväxt som vi skulle få när vi flyttade hemifrån men det har istället blivit så mycket att hon inte orkat rensa och jag har inte fått titta själv. Nämnda grytlappar och kastruller har jag inte sett skymten av och jag har ändå haft egen lägenhet i ett och ett halvt år nu.

Men det är en sak som bekymrar mig mer än alla dessa saker. Det är att vår konsumtionshysteri och att vi så ofta köper nytt tar kål på planeten. De flesta av oss har massor vi egentligen inte behöver, kanske inte ens använder, samtidigt som det finns många som inte ens har rent vatten. Jag har de senaste åren, med undantag något år, försökt att istället för att köpa julklappar ge en slant till någon välgörenhetsorganisation. Det känns som ett sådant hyckleri när jag ser alla tiggare som samhället kunde hjälpa så mycket mer att då använda pengarna till saker en inte behöver.

Jag önskar att vi inte behövde känna att vi måste ge saker. Men om en vill ge finns det otroligt många bra sätt. Handla på second hand, köpa saker personen faktiskt behöver, köpa något ätbart, pyssla ihop något eget (gärna skapa något nytt av saker en har hemma), ge bort något en själv inte behöver, ge bort en upplevelse (kanske ett biobesök, bjuda hem på fika eller erbjuda en massage), ge ett medlemskap i en välgörenhetsorganisation. Eller varför inte köpa en kasse mat och ge till någon som sitter på gatan?

Det viktigaste är dock att få känna kärlek, glädje och gemenskap. Den julklappen går hem hos alla.

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s