Tala är silver – om att lyssna

När jag gick i grundskolan och gymnasiet tog jag inte så mycket plats utan lyssnade mest på vad de andra sade. Efter högstadiet uttryckte en tjej jag gått i samma klass som att jag hade dåligt självförtroende. Det är intressant för jag hade aldrig sett mig själv på det sättet. Jag trivdes bra med att vara mer tyst och såg ingen anledning att prata om jag inte hade något att säga.

Skolväsendet premierar pratande. Du får högre betyg när du deltar verbalt i lektionerna. Människor är dock väldigt olika och för många passar inte pratande. Vissa kan vara mycket bättre på att skriva än att prata liksom vissa kan vara bättre på att prata än att skriva. Att tvingas gå emot det som känns bra för en själv är inte kul.

Du ska dessutom ha en åsikt om allting och det är viktigare att du tycker något än anledningen till att du tycker så. Jag minns att vi gjorde vissa ”värderingsövningar” där läraren sade ett påstående och så skulle en ställa sig upp om en höll med eller sitta kvar om en inte gjorde det. Det skulle ske direkt utan betänketid och en kunde inte hålla sig neutral. Jag tyckte att det här var jättejobbigt och pressande. Ofta var det saker som jag inte visste vad jag tyckte om och ibland saker jag kunde se både för- och nackdelar med.

Efter gymnasiet började jag kämpa mer aktivt för att ta plats och prata. Då kom det dåliga självförtroendet fram när jag tyckte att det var svårt. Något jag insåg var att det enda sättet att få säga någonting ofta är att själv avbryta andra vilket jag egentligen inte riktigt gillar – den som blir avbruten kanske inte har pratat klart och kan tappa tråden. Jag tycker att det är en svår avvägning. Nu kämpar jag ibland med att prata mer men det finns ofta även situationer då jag får kämpa för att faktiskt lyssna på andra.

Om en hela tiden ska uttrycka sin åsikt och inte klarar av att lyssna på andra är en aldrig öppen för att se saker ur nya perspektiv och därmed förstå andra. Detta är jätteviktigt, inte minst i dagens politiska läge då brist på kunskap och förståelse för andras synvinklar och kulturer skapar rasism, fascism, homofobi, funkofobi och så vidare.

Det att vägra lyssna på andra och låta dem komma till tals kan vara en farlig härskarteknik som i förlängningen kan göra att den som utsätts kan känna sig osynlig och tappa kraften att faktiskt försöka göra eller säga något. Det gör inte bara att vi själva hatar dem, utan att de också hatar oss.

I en kultur som så starkt premierar det att prata och ta plats blir det lätt så att folk pratar för pratandets skull och alla beundrar och apar efter den som just tar plats och pratar utan att faktiskt fundera kring vad som sägs och om det är positivt och hjälpsamt eller inte.

Traditionellt har det varit män som tagit plats och talat medan kvinnor varit mer passiva och lyssnat. När vi vill jobba för jämställdhet blir det tyvärr mycket de manliga idealen som sätter standarden för hur saker ”ska vara”. Då uppmanas tjejer till att ta mer plats men jag har ofta önskat att killar hade lärts att ta ett steg tillbaka, ge plats och lyssna mer.

Vi har två öron och en tunga, kanske för att vi ska lyssna mer än vi pratar. Men så ska vi inte heller underskatta hjärnan och hjärtat. Fundera kring det du hör och tänk och känn innan du talar.

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s