Killar – ni är inte så jämställda som ni tror

Det är lätt att vara jämställd på pappret. Det är lätt för en man att tycka att kvinnor och män ska ha lika lön. Men det är svårare att leva jämställt i praktiken.

Kvinnor tar generellt större ansvar i relationer än män. Jag har många gånger varit den som varit bra på att öppna mig och velat prata för att reda ut saker medan han dragit sig undan och dragit vita lögner i stil med ”Vi är vänner” för att sedan varken höra av sig eller svara mig. Jag har ofta känt att det varit jag som varit den förstående, som haft överseende med killen som skyllt på ”jag är sån” och ”på grund av det och det” och det har varit jag som förväntats acceptera det. Jag har tänkt att om bara jag öppnar mig tillräckligt för att visa att jag inte döljer något för en kille kommer han så småningom göra det också och våga lita på mig. Det har inte fungerat så bra.

Jag har otaliga gånger undrat varför någon som först verkat intresserad helt plötsligt slutat svara. Det har varit killar som betett sig flirtigt eller till och med uttryckt att de gillat mig men som sedan inte brytt sig om hur deras handlingar påverkat mig. Vissa har, när jag konfronterat dem, menat att de inte alls flirtat. Så kan det förstås vara i en del fall men det har mest känts för mig som ett sätt att slippa ta ansvar när det börjat kännas jobbigt. Det är klart alla själva måste ta ansvar för sina egna känslor men att inte vilja inse att ens handlingar påverkar andra är bara omoget och okänsligt.

Känslosamhet ses i vår kultur som något ”kvinnligt” och något svagt, det är ”typiskt tjejer” att gilla romantiska filmer medan de ”coola killarna” ska kolla på action. Då är det inte svårt att förstå att killar a.) blir dåliga på att lära sig ta känslomässigt ansvar när de inte har detta fokus och b.) inte vill göra det för att det ses som svagt och inte tillhör mansrollen. Men vi behöver prata MER om känslor, inte mindre. Vi måste se att det är en styrka.

Jag vet inte hur många gånger jag sett prov på hur ojämställda vi faktiskt är. Mina tjejkompisar som stått och fixat i köket medan killarna suttit i soffan. Jag får bita mig i tungan för att inte bli förbannad för det händer gång på gång även bland mina unga, ”jämställda”, vänner. Jag minns den 25-årige vänsterpartisten som hade lust att skita i att jag sade nej till att vara fysiskt intim med honom. Jag minns killen som tyckte att killar skulle lämna mer plats för tjejer men ifrågasatte min förmåga att ”släppa loss” för att jag inte ville dricka alkohol. Han gick på mig personligen för att jag ifrågasatte en fest med alkohol utanför skolan men för folk på en skola som många valt just för att slippa alkohol. Jag tog inte upp det för min egen skull utan för att jag tyckte synd om min vän som inte kunde vara med.

Jag har sett er sitta bredbent och prata och skratta. Jag har sett er anta att tjejer inte kan olika saker och jag har sett er som inte velat vara ”sämre än en tjej”. Jag har flera av er på Facebook. Ni som tycker jag är för känslig, ni som inte låter mig vara som jag är. Ni är inte så jämställda som ni försöker intala er. Och jag ska vara EXAKT så som jag känner för.

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s