Jantelagen

Jag växte upp med en mamma som tyckte att jantelagen var bra. Hon såg det som att jante sade att alla var lika. Men inte lika bra av det intryck jag fått av jante, utan lika dåliga.

Jante har följt mig hela livet. Ibland har folk tänkt att jag haft dåligt självförtroende men jag har trott att det varit något negativt att ta plats och om en tror det blir det inte så att en gör det heller. För om jag skulle göra det innebär det enligt den principen att jag är en dålig människa.

Året jag fyllde 22 började jag på min första folkhögskola. Då började jag också känna att jag ville ta mer plats men då började jag också få problem med självförtroendet. Jag tyckte ofta att det var svårt och jag fick ständigt försöka rättfärdiga mig själv för att jag ville göra det. Detta rättfärdigande har hängt kvar mer eller mindre och förföljer mig än idag på olika sätt. Det känns ofta som att jag behöver klargöra i mitt huvud varför jag gör olika saker för att kunna känna att det är okej. Jag har undrat saker som ”Vem är jag att hävda mig? Varför skulle jag ta plats? Jag kan väl ingenting?” Jag tror ofta att jag måste veta allt och att det jag gör behöver vara perfekt för att jag ska kunna framföra en åsikt, visa upp, eller sälja vad jag gör.

När jag blivit äldre har jag dock fått några viktiga insikter. För det första finns det ingen som vet allt. Människor kan vara mer eller mindre insatta i ämnen men om en uttrycker en åsikt finns det också möjlighet för andra att komma med sitt perspektiv och det kan skapa bättre förståelse och ge båda mer kunskap. En själv kan ha idéer, erfarenheter och veta saker som inte ens experterna kommit på, varit med om eller har någon aning om. Allt behöver inte heller handla om att ”vinna”, att en själv ska ha rätt till varje pris. Men sedan kan också båda ha rätt på sitt sätt.

En annan insikt är den att om ingen gör något blir inget gjort. Det finns ingen som driver fram en utveckling och det finns ingen att se upp till, lära eller inspireras av. Jag tänker själv på all bra musik jag diggar till, alla dikter och böcker jag tycker om och alla filmer jag berörts av. Det är någon som har gjort dem. Någon måste börja.

Jante har inte heller lett till att jag tyckt om människor utan jag har blivit arg på dem som tagit plats. När jag själv insett att jag också får lov att ta plats har jag kunnat uppskatta andra mycket mer och känt att jag vill dem väl istället för den missunnsamhet jag ibland upplevt. Jag kan mer genuint intressera mig för vad de gör istället för att hela tiden önska bräcka dem för jag vet att vi båda har ett värde och olika saker att ge.

Istället för att trycka ner varandra så ingen får komma upp, kan vi inte istället försöka lyfta varandra? Om en har en åsikt som vi inte håller med om, istället för att säga ”Du har fel”, kan vi inte istället försöka sprida kunskap och visa att verkligheten kan vara mycket större?

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s