”Fina” och ”fula” beroenden

När jag var 14 fick jag anorexia. Jag minns att jag när jag precis började bli sjuk hade vissa hetsätningssymptom – jag minns särskilt att jag kunde gå i skåpen och äta müsli. Sedan utvecklade jag anorexia som så småningom följdes av ömsom svält och ömsom hetsätning för att längre fram övergå i perioder av överätande/hetsätning.

När du har anorexia får du av många veta att det inte är ditt eget fel. Det är ett ”hjärnspöke”, du har blivit sjuk och vem som helst kan bli sjuk. Samma sak med bulimi. Det är synd om dig. Fast där har vi problemet att det oftast inte syns utanpå.

Gäller det hetsätning och tröstätande är tongångarna annorlunda. Då går folk på en för att en äter skräpmat eller bara utifrån idén att en gör det och dömer en med tanken att en är lat och inte tar tag i sitt liv. Det är samma sak när det gäller saker som alkoholism, drog-, nikotin-, spel- eller porrberoende. Dessa saker ses som ens eget fel, en får liksom ”skylla sig själv” och anses vara en dålig människa som saknar karaktär.

Å andra sidan finns det vissa beroenden som ofta inte ens uppmärksammas och ses som att de faktiskt är beroenden, exempelvis träningsberoende eller ortorexi. Det uppmuntras ofta av folk utifrån som inte förstår att personen kanske inte mår bra utan personen ses som duktig för att den är disciplinerad med träningen och äter nyttigt.

Jag anser att ett beroende alltid är ett beroende oavsett vad det är som missbrukas och jag tror att det ofta är slumpen som avgör just vad det är som en specifik individ börjar missbruka. Hade jag druckit alkohol hade jag säkert lika gärna kunnat bli alkoholist som att jag fick problem med maten. Det som dock gör ätstörningar extra komplicerade är att en verkligen måste hantera mat på ett eller annat sätt, det går inte att sluta äta men det går att sluta dricka. Men jag förstår inte varför vi ska förakta exempelvis alkoholister, jag tror inte att det hjälper utan att själva stigmatiseringen snarare kan göra att en mår ännu sämre. Ett viktigt led i min sjukdomshistoria har varit att faktiskt öppna mig för andra och våga berätta om mina problem istället för att gömma undan dem och skämmas för dem. Jag lider verkligen med folk oavsett vilken typ av beroende de har, för jag vet hur fördjävligt det är att ha ett.

Olika personer är mer eller mindre mottagliga rent genetiskt och det är inget en kan välja. Men jag tror att de flesta, om inte alla, skulle kunna få ett beroende om en hamnar i fel omständigheter. Innan jag fick mina ätstörningar var det ”något som drabbar andra”, inte mig. Men något det har lärt mig är ödmjukhet. Ingen kan veta vad som kan komma att hända i framtiden.

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s