Det svåra med jämställdhetsdebatten

Det finns ett problem som ställer till det väldigt mycket i debatten om jämställdhet mellan könen. Och det är det att jag tror att vi alla i någon mån påverkas av vårt eget kön och våra föreställningar om detsamma samt våra föreställningar om andra personers kön. Föreställningar som kommer både från samhällets bilder men också personliga erfarenheter.

Det jag menar är att det är omöjligt att vara objektiv. Träffar jag på en person tolkar jag alltid, oavsett om jag vill eller inte, personen utifrån mina tidigare erfarenheter av liknande personer, vad andra sagt om dessa personer eller samhällets inställning i stort. Detsamma gäller mig själv, de bilder andra och samhället har av mig och de grupper jag tillhör påverkar mig. Har jag som kvinna inom alla jobb jag haft fått lägre lön än mina manliga kollegor som haft samma jobb ser jag det som att det finns ett ekonomiskt jämställdhetsproblem. Har jag som kvinna fått samma lön kan det bli svårt att relatera till andra kvinnor som hävdar att det finns problem och det kan hända att jag själv påstår att problemen inte ens existerar.

Det finns ett begrepp som kallas tolkningsföreträde, jag har stött på det när jag läst om härskartekniker. Det som antogs var att män generellt har tolkningsföreträde framför kvinnor. Men när det gäller en utsatt grupp sägs det att det är individerna från den utsatta gruppen som har tolkningsföreträde gentemot den större massan. Men vad händer då i den feministiska debatten? Det finns kvinnor som inte tycker att män ska vara feminister eftersom de inte själva vet hur det är att vara kvinna. Och det verkar som att vissa kvinnor vill ha tolkningsföreträde när det gäller jämställdhet men är det verkligen jämställdhet? Förstå mig rätt, jag tycker exempelvis att det kan finnas sammanhang där kvotering behövs. Men vi måste vara försiktiga så att vi inte använder vårt underläge till att förtrycka andra. Den grupp i samhället vi ser som mest priviligierad, medelålders vita män, får till slut ingenting att säga till om ifall vi ständigt säger att de ska hålla tyst för att de är så priviligierade.

Hur ofta är det inte som män misstänkliggörs av kvinnor? Hur ofta tror vi inte när vi ser en man att han kanske är potentiell våldtäktsman eller misshandlare? Vi vill skydda oss själva men dessa tankar bidrar till en icke jämställd värld.

En svår fråga är: På vilka sätt begränsar vi oss själva? Det är inte så enkelt som att påstå att en själv har allt ansvar för sina livsval, mycket sker undermedvetet och vi påverkas väldigt mycket av vår omgivning. Vi måste kunna se att det finns en möjlighet att göra en viss sak för att det faktiskt ska gå in i vårt medvetande och vi ska få en tanke om att göra det. När jag gick på gymnasiet såg jag ofta killarna med deras elgitarrer, men trots att jag själv spelade gitarr föll det mig inte in att elgitarren hade kunnat vara ett alternativ. Jag hade inga tjejkompisar som gillade rock eller hårdrock. Hade det funnits flera kvinnliga förebilder hade det blivit ett naturligare val.

Det finns många hinder på vägen. Men någonstans måste vi börja. Strävandet mot jämställdhet fortsätter.

Du vet väl om att jag har skrivit en poesibok? ”Ärligt talat” innehåller 42 färgfoton och ca 66 dikter (beroende på hur en räknar!) och kostar 250 kr (eventuell frakt tillkommer)! Maila mig gärna på angela.of.music@gmail.com för mer information. Jag finns även på Facebook, du hittar min offentliga sida genom att söka på Angela eller @angelaartistofficial.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s