I kläm – alla vill så väl men det blir så fel

 I våras var jag tre månader på Arrangörer utan Hinder för att pröva min arbetsförmåga. De fick dock för mycket att göra så jag fick sluta. Det var då meningen att jag skulle arbetspröva på ett assistansföretag som heter Livsanda. Vi hade skrivit på papper när DHR (står för Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, är en organisation som jobbar för personer med fysiska funktionsvariationer för att värna om våra rättigheter) ville erbjuda mig en provanställning, 50% på sex månader. De sade att jag antingen kunde börja med en arbetsprövning ett tag och sedan gå in i provanställningen eller börja provanställningen direkt.

 Eftersom jag ville komma igång med jobb snarast och få bättre ekonomi tackade jag ja. Aktivitetsstödet från Arbetsförmedlingen är inte alltför högt, eftersom jag har 50% aktivitetsersättning från Försäkringskassan fick jag 50% aktivitetsstöd även om jag bara var på Arrangörer utan Hinder på 25% under arbetsprövningen. Detta innebar 120 kronor per dag eller cirka 2400 kronor per månad.

 Det var dock så att DHR skulle förhandla med Arbetsförmedlingen angående lönebidrag innan jag kunde börja. De var positiva men tiden gick och jag hörde inget varken från DHR eller Arbetsförmedlingen.

 När jag försökte få tag på DHR:s chef var det svårt så jag ringde arbetsförmedlaren. Hon sade att DHR velat ha ett väldigt högt bidrag rakt av utan att hon fått komma dit så vi kunde ha ett möte för att se vad jag skulle behöva för stöd i arbetet, något hon menade var nödvändigt innan de kunde fatta beslut kring lönebidrag. Hon påstod att hon skulle begå tjänstefel om hon gjorde på något annat sätt. Hon sade även att de föreslagit en kortare inledande arbetsprövning för att jag sedan skulle kunna börja jobba alternativt ha en utvecklingsanställning men att DHR sagt nej till detta. En utvecklingsanställning hade, om jag förstått rätt, i mitt fall kunnat innebära att jag varit anställd på 50% ett år och fått lön för det men att jag kunnat börja på 25% och jobba mig uppåt i arbetstid för att se vad jag skulle klara. Jag sade att DHR antagligen sagt nej till en arbetsprövning på grund av att det var jobb jag tackat ja till. Min arbetsförmedlare ville inte gå med på att jag började på 50% eftersom jag tidigare bara arbetsprövat på 25% och att jag själv förstod att det inte skulle funka med 50%, åtminstone inte nu. Jag hade i alla fall känt att jag ville hoppa på jobbet på 50% för att efter ett tag kunna sjukskriva mig på 25% för att få upp aktivitetsersättningen. Nu när jag inte haft jobb har jag ju inte heller haft något som kunnat styrka min grad av arbetsförmåga. Arbetsförmedlaren förstår inte helhetsbilden av min situation och att jag redan mådde väldigt dåligt och var väldigt stressad just för att jag inte kommit igång med något och haft så dålig ekonomi. Så även om jag visste att det skulle bli jobbigt att börja på 50% kände jag att det skulle förbättra min situation väldigt mycket i slutändan.

 När jag veckan efter fick tag på en av cheferna på DHR sade han att de behövde ha 90% lönebidrag för att ha råd att anställa mig och att alla som jobbar där har just 90% lönebidrag. Jag undrade varför de inte gick med på att ha ett möte på DHR men han menade att det är så här de jobbar, att det är så här det brukar gå till. När jag menade att arbetsförmedlaren sagt att de skulle begå tjänstefel om de gick med på något utan att ens ha ett möte innan menade han att det inte stämmer. Han tyckte att Arbetsförmedlingen kunde utreda min arbetsförmåga så mycket de ville men inte på DHR. Medan min arbetsförmedlare sagt att DHR skulle få samma ersättning om jag hade en utvecklingsanställning som jag skulle haft om jag direkt börjat jobba menade mannen på DHR att det inte alls skulle bli samma och inte funka för dem ekonomiskt. Jag ville lösa situationen så att det kunde bli något och började fundera på om jag skulle ha en inledande arbetsprövning i alla fall men det ville han inte höra talas om. Det skulle säkert inte ge dem lika mycket betalt för mig men jag förstod det även som att en anledning till att de sade nej till en arbetsprövning var dels att vi sagt att det var jobb jag skulle börja med men även att de tyckte att jag skulle ha lön istället för aktivitetsstöd vilket jag naturligtvis håller med om.

 Min arbetsförmedlare gick på semester så jag fick prata med en annan som kontaktade DHR. Jag hade föreslagit för DHR att vi kunde ha ett möte på Arbetsförmedlingen eftersom de inte ville ha ett på kontoret men det blev inget av det. Arbetsförmedlaren menade att han försökt prata med DHR men att det inte funkat, DHR har sagt samma om Arbetsförmedlingen, att det inte går att prata med dem. Ett lönebidrag är till för att kompensera arbetsgivaren för uteblivet arbete på grund av någons sjukdom eller funktionsvariation och jag har förstått att det är i förhållande till just det arbete en ska utföra och att det kan variera beroende på vad en jobbar med. Den här arbetsförmedlaren sade att jag hade varit tvungen att börja med en arbetsprövning för att lägga en nivå på lönebidraget. Jag tycker det låter rimligt.

 Under hela processen har varken DHR eller Arbetsförmedlingen kontaktat mig för att tala om vad som hänt. Det är sådana här situationer DHR ska jobba för att en ska slippa hamna i och jag tycker att det att informera mig om läget är det minsta de kunnat göra. Även min arbetsförmedlare tycker jag borde ha kontaktat mig.

 I slutet av våren pratade en som jobbar på Livsanda om att de skulle starta en jourtelefon där de skulle anställa folk för att svara om det ringde sjuka assistenter och då sätta in vikarier. Hon sade att jag kanske skulle kunna få jobbet (det är visserligen bara ett extrajobb men det är alltid en början) men att de skulle fixa klart vikarielistan och hon skulle säga till när den var färdig så jag kunde börja. Tiden gick och jag hörde inget. För ett tag sedan pratade jag med henne om det och hon sade att hon, när jag tackat ja till DHR och nej till arbetsprövningen på Livsanda, tänkt att det löst sig för mig med jobb så jag inte behövde det och alltså inte hört av sig när de skulle anställa folk. När vi pratade hade de redan kommit igång, utbildat några och tillsatt tjänsterna så jag kunde inte börja då. Jag kunde inte heller hoppa på någon arbetsprövning på Livsanda eftersom det var mitt i semestern. Hade jag börjat där tidigare hade jag lärt mig mina arbetsuppgifter och alltså kunnat vara där och jobba självständigt när handledarna hade semester. Nu har jag i alla fall precis kunnat börja lite med jourtelefonen.

 Eftersom jag inte kan få någon A-kassa har jag alltså förlorat några tusen på att jag tackade ja till ett jobb istället för att hoppa på arbetsprövningen på Livsanda. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Annonser